Förlåt Erik Zsiga!

Jag drabbades tyvärr i förra inlägget av att skriva om något helt annat än vad som var meningen. Men en del kloka människor som läst boken förstod nog undermeningen i detta.

Men vad tyckte jag då om denna bok?

Ja, jag ska försöka hålla mig till ämnet nu. Jag tycker boken är mycket läsvärd. Den beskriver en annan värld där man inte längre vill ha med socialism att göra. Man har blivit utsatt för en socialistisk våldtäkt i 70 år utan motstycke. Den har varit ivrigt påhejad av vänsterintellektuella i hela Europa, för att inte säga världen. 70 år av förstörelse av både ekonomiskt och humanistiskt kapital.

Med detta i tanke ska man läsa denna bok. 1989 föll denna mur, jag minns att jag rös av förväntan vad som komma skulle. Sakta men säkert började kommunismen rullas tillbaks, detta tack vare President Reagan i USA som hade rustat ihjäl kommunismen. 1991 var jag ute och tågluffade i Europa, jag pratade på tåget till Berlin från före detta Tjeckoslovakien med en just befriad östysk. Give us five years! sa han och log. Han sprudlade av optimism som var så skön och underbar och jag undrade varför jag inte hade fyra veckor till att tillbringa här bland alla optimister.

Väl hemma i Sverige så hade vi bytt regering till en borgerlig istället för en socialistisk. Även här lättade trycket men det avbröts snabbt efter valet 1994. Nu, ett år efter den borgerliga segern igen så reses hoppet om en ny tid.

Boken Hejdå Östeuropa är en blivasnde klassiker förhoppningsvis, genom denna visar Erik Zsiga att hoppet finns och de nya Eu-staterna visar att liberalism funger betydligt bättre än socialism när det kommer till att bygga upp ett lands ekonomi. De nya staterna utvecklas abnormt fort och i dess spår utplånar de fattigdomen som beror på socialistiska regeringars intrång och styrningar i det privata livet.

Nu blev det trots allt en del utvikningar här men det får ni som läser detta stå ut med. Tills jag lär mig. Men mitt tips är läs denna bok, för jag tror inte att massmedia kommer att ens ta upp den.