Pappaledig!

Att vara pappaledig är inte alls som ordet beskriver, det är ett heltidsjobb om man har två barn. Därför blir det lite lidande att skriva här. Men det är så skönt att se de två liven växa upp. Att se dom utvecklas är underbart. Ens ledarskap testas i detalj och min dotter som nu pratar lika mycket och bra som en fyraåring har ständiga logiska utvecklingar vilka kan bli svåra att följa ibland. Framförallt för att man själv förlorat förmågan att vara så logisk.

Men tänk vad skönt att få börja om brukar jag tänka. Att få skapa sin värld på nytt. Men förmodligen skulle man göra samma misstag igen, för man är den man är. Jag önskar jag hade engagerat mig mer i politik när jag var ung men det fanns inget sådant intresse i min familj.

Samtidigt är jag tacksam mot mina föräldrar att de lät mig bilda min egen uppfattning om världen. Jag var en bokmal som tidigt fascinerades av Stig Ericssons romaner om indianer i Amerika. Så självständiga och inte styrda som vi är i dagens samhälle men samtidigt grymma av naturen som vi inte förstår. Vi är alltför skyddade för att förstå hur hårt deras liv var. De formades av naturen och levde av den, därav det vi i dag ser som grymhet. Den starkaste överlever...

Därför är det skönt att veta att mina barn har ett bibliotek hemma som väl har passerat 2 000 titlar och är växande. Att vara bokmal kräver sin man eller kvinna och jag ser hur min dotter är intresserad av att läsa redan. Tur att deras mamma också var bokmal som liten...